.

 

Dumma mej 2 har börjat visas på biograferna, men samma skapare ligger också bakom en annan fin film som inte får glömmas bort, nämligen Lorax. Lorax är en fin berättelse om en värld där miljön har blivit så förstörd att det inte finns ett träd kvar, fotosyntes är ett okänt uttryck och frisk luft köps på flaska. Följ med i en berättelse om Audrey, Ted, Onceler och skogsvaktaren Lorax.

 

   Folket bor i staden Thneedville, en stad prydd med uppblåsbara buskar och tekniska träd med fjärrkontroll och diskobelysning - kunde de ha det bättre? Nej, folket tror inte det, men det finns någon som fortfarande har en dröm om något annat. Audreys högsta önskan är nämligen att ha ett riktigt träd, och om någon pojke gav henne det så skulle hon nog gifta sig med honom på en gång. Den tolvåriga pojken Ted börjar genast sin resa för att uppfylla hennes önskan, en resa som leder honom till en berättelse om den giriga Onceler och skogsvaktaren Lorax.

 

   Att fångas av en saga som Lorax är lite som att läsa en magisk barnbok när man är liten - det är svårt att inte bli rörd. Hela filmen är väldigt fin med bra animation, rolig design, fina citat och svängig musik. Karaktärerna är det bra variation på, och det är förmodligen omöjligt att inte tycka om mormor Norma.

   Något jag särskilt har fastnat för i Lorax är att det har lagts stor vikt vid de små detaljerna som man inte alltid ens lägger märke till. Det händer små saker i bakgrunden och precis före scenbyten, och man kan stanna upp en stund och fundera: hur kommer man ens på alla bra idéer?