.

Med äventyrslusten på topp så skriver jag denna recension. Delver är utvecklat av Priority Interrupt och i detta roguelike är du en äventyrare vars mål är att få tag på Yithidian orb som finns längst ner i grottans djup och sedan ta den tillbaka till ytan, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte. 

I rollen som en rogue i denna tredimensionella värld av pixel-grottor måste du på vägen mot ditt mål akta dig för både fiender och fällor. Till ditt förfogande har du diverse svärd och pilbågar samt olika sorters stavar laddade med elementära attacker så som eld och el. Det olika fiendetyperna som finns är väl balanserade, men något för få för min smak - hade gärna sett större variation. Ytterligare en viktig aspekt i den här typen av spel är loot, och här finns det gott om den varan. Du kommer att hitta massor av vapen, mat, rustningar och mystiska ???-potions.

Ljussättningen i spelet är riktigt fin och bidrar till stämningen.

Spelets kontroll tål att gå lite lättare in på då jag testat Delver till både Android och PC, och jag börjar med Android. Du styr din rogue genom att röra vid skärmens vänstra sida, och du justerar kameran med höger sida. Det finns en knapp för att strida, och en ”use”-knapp för att öppna dörrar, plocka upp föremål m.m. Det fiffiga med touchscreen-versionen är att man kan plocka upp föremål genom att dra dem till sin väska, och överlag är kontrollen riktigt vass för att sakna både mus och spak. Till PC använder du däremot den klassiska kombinationen WASD + mus för att kontrollera din rogue, samt musklick för attack och e för "use". Systemet för att hantera sin väska (symbolen uppe till höger) fungerar tyvärr inte lika bra till PC, då du först måste trycka z för att "släppa" kameran, och sedan gå in i väskan. 

I väskan har du plats för det loot du hittar.

Jag måste också nämna att jag är oerhört imponerad över hur buggfritt och välputsat Delver faktiskt är för ett spel som officiellt fortfarande befinner sig i alfa-stadiet av utvecklingen (jag trodde t.ex. att spelet var i beta oktober förra året). Ljudet är också i en klass för sig, och Whitewolf som gjort den mycket stämningsfulla musiken till spelet förtjänar ett eget omnämnande.

Betyg 9/10

+ Musiken, fin grafik, bra kontroll, stämningsfullt

- Några smärre buggar

 

Enhet spelet testades på: Samsung Galaxy Note, Acer Aspire V3-571.

Utvecklare: Priority Interrupt.

Pris: 13,88 kr (Android), 33 kr (PC).

Köp till Android.

Köp till PC.

 

 

 

Har du någon gång blivit arg när du dött i ett spel? Spelar du Pixelgun 3D - Survival Shooter har du all rätt att bli det. Det är inte så att det är ett överdrivet svårt eller dåligt spel, men de många småfel det innehåller gör spelomgången till en högst ljummen upplevelse.

Pixelgun 3D går ut på att du ska besegra alla horder av zombier på en bana, och om du gör det så dyker en portal upp som tar dig till nästa nivå. Så fortsätter det tills du är död (och förhoppningsvis också slagit ditt high score).

Som du ser finns det inte många valmöjligheter, starta och kör helt enkelt.

Med tanke på priset på 7 kr vore det kanske girigt av mig att vänta mig mer, men det gjorde jag. Här har Krasnov Games Craft sparat in på det mesta, och det finns inga som helst inställningsmöjligheter annat än att stänga av ljudet. Det är synd, eftersom en möjlighet att justera kamerakänsligheten, flytta knapparna för att skjuta och ladda om sitt vapen samt förstora/minska storleken på knapparna vore bra för att minska irritationsmomenten som den undermåliga kontrollen idag utgör. En annan detalj jag märkte efter en lite längre stunds spelande var att det endast finns tre olika typer av fiender – en krypande zombie, en gående och en fågel. Varje nivå har sina egna fiender, men det är bara dess skin som skiljer dem åt, de beter sig alltid likadant vilket gör Pixelgun 3D stelt och tråkigt rätt snabbt.

Knapparna för att ladda om och avfyra vapen ligger dumt nog där man naturligt vill ha tummen för att ändra kameran.

 

Den här zombien är till utseendet annorlunda än skelettet i bilden ovan, men det är i grunden samma fiende.

 

Roguelike. Det är en genre som man många gånger antingen älskar eller hatar. Det är inte alla som gillar den många gånger pussliga spelmekaniken, de oförlåtande spelreglerna och levlandet med utvecklingsgrenar som får Kaliforniens redwood mastodonter att blekna i jämförelse. I Dungelot slipper du allt vad komplicerat heter, Red Winter Software har nämligen lyckats skapa ett roguelike som är enkelt att spela med all essens bibehållen – såsom permadeath, utforskande och turbaserade strider – och paketerat alltihop i en gullig grafik.

Varje karaktär har fyra unika färdigheter dem kan lära sig.

 

I början finns det endast en karaktär du kan välja mellan, men allt eftersom du spelar och kommer djupare ner i grottan så låser du upp fler karaktärer. Spelmekaniken är enkel och varje grottnivå består av en spelplan på 30 rutor. En av rutorna är dörren ner till nästa nivå, eftersom dörren är synlig från början av varje nivå, ligger istället svårigheten i att hitta fienden som har nyckeln till den. Under rutorna döljer sig också bl.a. hälsa, vapen, magier eller rent av ingenting. Det är det här som gör Dungelot speciellt, eftersom du inte vet vad som döljer sig under nästa ruta, blir det en chansning om du ska fortsätta nedåt, eller fortsätta röja klart där du är. Det kan ju faktiskt dölja sig hälsopoäng under rutan, men också en fiende?

   Detta är ett spel som förlitar sig till stor del på tur, men det gör ändå skillnad att tänka igenom sina drag innan man gör något förhastat. Striderna är ett turbaserat sifferspel där både du och fienderna har en siffra för hälsa, och en för attackstyrkan. Det går till så att du trycker på den fiende du vill strida mot, och då slår den första slaget (fienderna slår alltid först med några få undantag) och sedan slår din hjälte. Vill du sedan slå igen, trycker du bara på fienden igen. Simpelt. För att striderna ska bli mer varierande så har Red Winter Software lagt in mycket sådant som double strike, poison, fiender som halverar din attack och fiender som dubblerar sin egen attack efter halva dess hälsa försvunnit, bland många andra. Detta är enligt mig spelets starkaste sida, variationen på fienderna är nämligen klockren och det finns inget jag kan klaga på där. Utförandet hur själva striderna går till hade jag däremot gärna sett en förändring på, möjligtvis att utvecklarna minskade fokuset en aning på tur och gav spelaren chans att påverka utgången av striden mer?

   Hur som helst, Dungelot är en pärla i roguelike-genren, och du behöver inte vara ledsen om du dör i det, det är nämligen det som är själva målet i Dungelot. Att ta sig så långt som du kan innan du dör. Eller som spelet själv säger det, "Congratulations, you have died!".

 

Vampyren har bl.a. förmågan att få tillbaka hälsopoäng i strid.

Varje fiende i Dungelot är unik till både utseende och i dess styrkor och svagheter.

 

 

 

En andra åsikt av Jennah:

Dungelot är ett trevligt spel som kommer lika snabbt som det går. Det finns inte tillräckligt mycket mål och mening med spelet för att det ska vara kul en längre stund, men så länge det är roligt är det roligt med stort R! Det är kul att hitta sin strategi för att undvika att dö och köra om allt - själv spelar jag med vikingen och säljer alla magier jag får fram tills de nivåerna kommer då jag verkligen behöver börja använda dem!

Betyg: 8/10